Davoud

Jag är en slav för mitt ego
en slav för girighet och
en slav för idioten som gör mig blind.

Önskade jag vore slav för kärleken och tog den som jag vet var ämnad för mig.

Citerat från en filosof vid namn Augustinus som levde på 300-talet.
"Vishet kan endast nås genom religiös tro"

Detta påstående finner jag felaktigt och jag undrar hur många som följer det än idag. Om du har en tro är det lätt att du förbinder dig till den och på detta sätt omöjliggör intag av nya teorier som är stötande mot din nuvarande tro. En tro vilket människor oftast binder sig mer fäst vid än logisk fakta.

Kan det vara att vi människor blivit hämmade i vår utveckling genom att vi blivit itutade olika typer av religioner redan från barndomen. Religioner som kan användas att förvränga en annan sanning, skapa våld, oro och rädsla inför det okända - mestadels okända människor från andra länder. För områden i världen där människor utsätts för olika typer av tron och teorier i lika stor form kommer oftast det vetenskapliga ut som vinnare. Det vetenskapliga som inte kan få människor att känna sig dividerade gentemot andra och på detta sätt utvecklas inte våld genom rädsla samt oro.

Men eftersom det finns en stor del troende på jorden idag vilket bevisligen krymper för varje passerande dag. Borde ju dessa människor indirekt hålla med i detta påstående och eftersom denna majoritet som sagt krymper är detta ännu ett bevis för att vi människor förhoppningsvis blir visare för varje passerande dag.

Det sägs att vi sover bort en tredjedel av våra liv, likaså sägs det att människan grubblar och sörjer för mycket genom sitt liv. Vem är det som säger det; Jo logiken.

Men vad mer görs av vår värdefulla tid som kanske kan definieras som slösaktigt? Det har jag i nyfikenhetens uttråkade tillstånd räknat lite på. Detta är nu självklart taget ur mitt personliga liv vilket inte lär vara speciellt förvånande. Låt oss nu beräkna.

Genomsnittlig tid lagd åt:

Sexuella sysslor varje dygn senaste 10 åren                       50 minuter

Fysisk aktivitet varje dygn senaste 10 åren                         120 minuter

3650 dagar också känt som tio år, gör att jag sammanlagt gett 182 500 minuter vilket blir drygt 127 dygn på sexuella aktiviteter och 438 000 minuter vilket är samma som 304 dygn på fysiska aktivteter under denna tidsperiod. Det betyder att jag har använt 431 dygn oavbrutet för dessa två aktiviteter under 10 års tid, om jag använder milt tagna siffror i beräkningen för att inte utpekas som missfoster - vilket jag egentligen redan är i mina nära och käras ögon. Räknar jag nu ihop dessa två med sömnen innebär det att jag personligen använder 45 % av mitt liv för enbart tre aktiviteter - för er mattesnillen är det nästan halva mitt liv! Lägg sedan till jobb/utbildning och intag av föda på det - födan vilket är nästintill galet för min del - vad får vi för slutsats då?

"Jo detta är vad vi får, jag ska nu gå ut och be någon sparka mig tillräckligt hårt på mina testiklar i all sadomasochistisk anda för att sedan på något märkligt tillvägagångssätt dra på mig en allvarlig hjärtsjukdom som får mig att inte kunna utföra tunga sysslor. Efter det ska jag börja lära mig att behärska "uber sleep", vilket är att personen i fråga sover 15 minuter varannan timme genom dagarna. Jag uppnår därför en maximal sömn på bara 3 timmar per dygn, möjligt utan att tappa förståendet säger somliga."

Genom detta kommer jag ha sänkt den tiden jag slösar i mitt liv från 45 % till 12,5 %. Tänk vad mycket mer tid jag kommer att kunna tillgodo göra åt det underbara i livet, som att träna och kenulla!

"Om snöret inte håller, utan går av, är det bara försöka med ett annat snöre." Hörde jag tränaren säga till mitt misslyckande.

I denna trånga kampsports lokal har nu denna sadism pågått i två timmar. Inte längre är det bara jag som svettas utan lokalen själv svettas genom fuktigheten som tagit över. Halvnaken med blöta skydd sitter jag på huk och andas som om en astma attack äntligen blivit fri ifrån sin strypning. Förtvivlan syns genom mitt ansiktsuttryck medan jag försök greppa miljön runtomkring mig, men som alltid väljer han att ignorera det. Förbannad på mig själv riktar jag det mot honom och ryter.

"Om jag inte har några andra jävla snören och försöka med!"

Med ett grymtande från honom blir han tyst, men inte tillräckligt länge för att göra mig nöjd.

"Om du inte finner några snören har du inte utvecklat tillräckligt med energi för att ta dig igenom motståndet och hitta dem."

Han gör det igen, på något sätt får han en att känna sig misslyckad. Men bara på gränsen till att ge upp, istället finner jag denna aggression som besuttit mig, den som tidigare gjort min kropp skakig med ett intensivt svidande in till benmärgen. Den ska jag nu använda tänker jag bestämt. Inte mer ska respekt för tränaren vara ivägen för mig att gå fullt ut, inte längre är rädslan att göra bort mig en faktor som försämrar min kreativitet. Denna känsla har förut enbart kunnat framkallas av alkohol men nu besitter jag den genom kontrollerad frustration. Värmen i kroppen är nu en bekvämlighet, andningen är ännu en gång kontrollerad och synen är som röd av blod. För första gången känns det rätt, smärta är för antingen han eller mig den enda utvägen ur denna sadism.


**********************************************************

"Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre."

Källa: Nalle Puh - A.A. Milne

I feel the kinetic energy flowing from my thought through my body to my bare legs as the impulse of my muscle memory activates, I am going to dodge under his right and connect my right to his skull, waiting for the opportunity, catching momentum, dodging, as soon as I am to send my wrath away while feeling the warmth of the energy leaving my body, he ducks under and delivers his to my abdomen, the impulse is gone, everything is gone.  

Drar här en kort sammanfattning i några rader för att de enormt få besökarna inte ska vara förvirrade av faktumet varför jag skapade bloggen.

Spara tankar samt idéer som gärna glöms bort med tiden
Personlig utveckling inom språk och fantasi
Kritisera och diskutera - antagligen med och för mig själv

Om ni har en åsikt eller synpunkter på något jag skrivit gällande kritik, argument, språk m.m. Bidra isåfall med dem eftersom det är en av anledningarna till varför jag gjort bloggen offentlig.

Mvh Davoud

Winter stretched through the land of Nagasaki, trees that used to hold beautiful flowers, and bushes that make the vast landscape green seemed to consist of frozen life. The grass is no longer visible through the snow that rests upon it. Everything endures the months of the winter so that they later can once again flourish and exhale their warm energy. As the landscape endures so does a man named Takumi standing outside his cottage wearing only his ragged brown shirt, working trousers and leather boots. He however endures the screaming of his wife in labour, the waiting for the inevitable, but most of all he makes him self ready for the adventure to come.

The adventure to raise his future son to become the man he himself never succeeded to become. He should make him stronger with exercises from early age, more intelligent through education, and wiser than anyone he knew by showing him why he needs the strength and intelligence throughout the years to come.

He will also make him merciful and kind while in the meantime he should have the discipline to release controlled rage upon them that deserves it, his name should be Musashi.

"Oh so many contradictions in ones child's character we must try to give them", he quietly said to himself.

While going over these thoughts for the one thousand times he suddenly realized that the screams from his wife were over. Before he could take another breath everything around him was dead still, he could no longer feel the cold creeping inside him, thoughts were as blank as the snow that covered his body, and sound seemed to no longer exist in the winters wind. He was for an instance a frozen life. But not because of the cold that has taken over the rest of the surrounding landscape, instead it was fear of what to come that has put this man in trance.

By the help of a door opening and a woman walking out on the porch Takumi gets released from his trance, exhaling and starts feeling the pain from fear. The woman who was his sister Ayumi was it that brought him to feel again. Suddenly he was eager to get rid of this fear that strangled him so and to do so he had to ask the question.

"How did it go?" - Takumi

A long wait followed by a nod though not a smile worried Takumi that something was not in place.

"It went perfect; you now have a beautiful daughter to rise." - Ayumi

He went numb and for the second time he stood there but this time not in trance from fear. But from stupidity because he had believed the gods would give him a son. All that worshipping and sacrificing for nothing, he thought. He departed without a word and started heading down the farm towards the village. By each step he took the pace increased as if he had something burning right behind him and by a faster pace he could outrun it. While moving swiftly he suddenly felt him self slip, and for a moment a flying sensation came forth before connecting to the ground with a heavy slam. Lying on the ground and feeling the ice using it's sever coolness to extinguish the fire that followed him he unexpected realized what he needs to do.

He shall raise this girl to become such a beauty in both appearance and personality that she would later in life deserve a man as Musashi would have become.

"Her name shall be Kumiko which means "eternal beautiful girl" - Takumi said to him self.

To be continued